För enkelt att förenkla
Jag läser om Atkinson som vill gärna se en bildpedagogik som utgår från elevens egna intressen, känslor och idéer, där immanencen i varje situation är det som ger eleven mening med sitt lärande. Motsatsen till detta är transendence som är kunskaper som kommer på eleven utifrån. Inifrån och utifrån. Entingen eller. Atkinson gillar immanence tänket och vill gärna inte ha några läroplaner alls. Men jag undrar om det går att vara så säker på att det är rätt sätt att gå. Vad vinner vi med att förenkla saker på detta sätt?
Komplexiteten går också att göra till metod. Ett exempel. Fotbolls laget i Östersunds FC som har ägnat mycket tid åt dans, teater och litteratur för att förbättra sitt fotbollsspel och lagkänsla. De vann kuppspelet.
Vi är komplexa mångsidiga varelser och att förenkla våra mänskliga egenskaper är emot våra natur, rent ut sagt.