Handledning och förvirringen
För en vecka sedan hade jag en gestaltningshandledning med Fredric Gunve. Dessa har vi allt för sällan numera men jag är tacksam över de stunder vi får till ett samtal. För varje möte så tar man ett steg, åt ett helt oanat håll men inte innan man genomgår några dagar av stor förvirring.
Detta är en bra sak! Ska inte missförstås. Att vara förvirrad är viktig när man sysslar med konstnärliga processer. Förvirring leder någonstans och ger kraft och mening framåt. Förnöjdsamhet är konstens (och livets?) fiende och förvirring ser till att man aldrig hamnar där. Det säger inte att man inte ska känna sig nöjd någon gång. Det måste ska ibland för att det överhuvudtaget går att finna sig i sin bubbla och leta vidare, därför att man bara måste.
Fredric gav mig en reflektion av det han såg i mina filmer. Han sa att alla filmerna var lite som stängda rum/platser/utrymmen där betraktaren inte fick komma in. I varje film upplevde han att jag hade skapat en yta som reflekterade tillbaka en annan yta som inte gick att komma in på. Detta hade jag inte sett innan. Jag hade tänkt att när jag bytta ut en yta mot en annan rörlig yta att jag skapade djup och lager i bilden - motsatsen till en yta. Detta blev för mig förvirrande och jag undrade om detta var en slags misslyckande på min sida. Jag får fundera vidare på hur jag ska jobba med film i nästa fas.
Idag var jag ute och sprang i skogen. Jag sprang på min gamla mil-runda i skogen och eftersom jag är ganska otränad ( pga min onda höft) så tog det 20 minuter länger än det brukar göra. Jag hade gott om tid att tänka det vill säga! Jag tänkte på ett projekt jag genomförde där jag sprang denna mil varje dag under en månads tid. Efter varje löprunda skrev jag ned mina tankar både under och efter jag hade sprungit. Jag funderar på att kolla samman dessa texter , alltså 30 stycksn, med mina filmförsök. Jag tänker att film är ett nytt material för mig men jag har bakom mig många år av konstnärlig verksamhet med hantverk som grunden. Jag funderar på hur jag kan sammanföra dessa två lite liknande projekt där kroppen och kreativitet utmanas på liknande sätt. Att ha ett mål som ligger utanför det jag har tidigare klarat av och som jag har tidigare lyckats med. Hur kan daglig långdistanslöpning och skapandet i nytt material tala samma språk och kan de berätta något om hur det är att bli till genom att utmana kropp och kreativitet?
Detta är en bra sak! Ska inte missförstås. Att vara förvirrad är viktig när man sysslar med konstnärliga processer. Förvirring leder någonstans och ger kraft och mening framåt. Förnöjdsamhet är konstens (och livets?) fiende och förvirring ser till att man aldrig hamnar där. Det säger inte att man inte ska känna sig nöjd någon gång. Det måste ska ibland för att det överhuvudtaget går att finna sig i sin bubbla och leta vidare, därför att man bara måste.
Fredric gav mig en reflektion av det han såg i mina filmer. Han sa att alla filmerna var lite som stängda rum/platser/utrymmen där betraktaren inte fick komma in. I varje film upplevde han att jag hade skapat en yta som reflekterade tillbaka en annan yta som inte gick att komma in på. Detta hade jag inte sett innan. Jag hade tänkt att när jag bytta ut en yta mot en annan rörlig yta att jag skapade djup och lager i bilden - motsatsen till en yta. Detta blev för mig förvirrande och jag undrade om detta var en slags misslyckande på min sida. Jag får fundera vidare på hur jag ska jobba med film i nästa fas.
Idag var jag ute och sprang i skogen. Jag sprang på min gamla mil-runda i skogen och eftersom jag är ganska otränad ( pga min onda höft) så tog det 20 minuter länger än det brukar göra. Jag hade gott om tid att tänka det vill säga! Jag tänkte på ett projekt jag genomförde där jag sprang denna mil varje dag under en månads tid. Efter varje löprunda skrev jag ned mina tankar både under och efter jag hade sprungit. Jag funderar på att kolla samman dessa texter , alltså 30 stycksn, med mina filmförsök. Jag tänker att film är ett nytt material för mig men jag har bakom mig många år av konstnärlig verksamhet med hantverk som grunden. Jag funderar på hur jag kan sammanföra dessa två lite liknande projekt där kroppen och kreativitet utmanas på liknande sätt. Att ha ett mål som ligger utanför det jag har tidigare klarat av och som jag har tidigare lyckats med. Hur kan daglig långdistanslöpning och skapandet i nytt material tala samma språk och kan de berätta något om hur det är att bli till genom att utmana kropp och kreativitet?