Kreativiteten v struktur
Jag tänker annorlunda när jag springer. Det kanske är för att jag inte kan strukturera upp mina tankar när jag även ska fokusera på var jag sätter mina fötter så att jag inte ramlar på stenar eller rötter, och samtidigt måste jag hålla koll på var solen befinner sig för att inte tappa bort mej helt när jag är ute på nya spår i skogen.
Hur det än är så tänker jag när jag lite annorlunda när jag springer - lite nya vinklar, aningen nya lösningar, kanske nya kopplingar mellan saker.
Idag tänkte jag på hur vi som går masterskursen i Bild och visuellkultur känner att det finns en krock mellan olika kulturer. Den akademiska kulturen som håller fast i strukturer kring HUR saker ska undersökas står i kontrast till konstens kultur som håller fast vid en tro att saker ska undersökas på STÄNDIGT NYA SÄTT. Akademia uppräthåller normer och reglemente medan konsten tar upp kampen mot allt, kanske mest av allt mot normer och regelemente.
Min son satt mitt emot min man och jag idag och sa plötsligt " Det är jätte roligt att ni två är så olika! Pappa han är stukturerad och logisk liksom, och du mamma, dina tankar är liksom överallt! ( sedan gjorde han en konstig min och flaxade runt med händerna för att beskriva hur han tyckte min hjärna fungerade!) Min man är läkare kanske ska infogas här.
Jag kämpar lite med hur jag ska tänka kring mina två roller- som konstnär och som bildpedagog. Jag börjar se deltagandet som en viktig del i både men samtidigt brottas jag nästa dagligen med hur jag ska bäst arbeta med elever för att jag känner en viss press på mig att upprätthålla normer innom bildundervisning såväl som innom konsthantverk. Jag vill helt enkelt hitta de bästa förutsättningar för elever att vara kreativa och för de att lita på sina egna tankar och idéer. Jag ser att jag är nyfiken på skillnaden eller kopplingen mellan människans behov av att skapa och hur materialet spelar in i dessa behov. Vad betyder materialet för människor och är människan bara en annan form av matrialitet? Alltså vad är materialet och vad är människan och finns det någon skillnad emellan dessa två fenomen förrutom hur vi tänker kring normer?
Är det så att jag brottas med gamla strukturer som gör att jag sitter fast i normer om hur saker BÖR göras? Jag är då inte ensam - starka heirarkier, som universitetet, vet inte ännu hur den ska kunna samarbeta med konstens kultur. Den högsta lärosäten i landet har inte kunnat komma med någon lösning på detta ännu så inte konstigt att jag kämpar. Eller?
Man kan fokusera på att sätta ned foten så att man inte ramlar. Det bör man göra. Men hjärnor finns också för att kunna tänka på annat. Så bör man alltså också göra annars är det slöseri med en hjärna.