Att se genom forskningsteoretiska glasögon
Grundad teori. Huvudet kämpar lite med begreppen; allt är suddigt och i fjärran för att plötsligt kännas bekant och nära. Som om det bara var orden som stod i vägen för förståelse. Så är det mycket för mig, hur och varför vet inte jag. Jag älskar ju att skriva men drabbas av black-out när jag ska läsa teoretiska texter. Så det tar tid och jag tar plågsamt och långsamt isär texten, mening för mening. Eller hoppar omkring på sidan och letar efter något som jag kan koppla till mina egna tankar om verklighet. Men det är lika förbannat svårt varje gång att komma förbi trasslet av normer, föruppfattningar och det dåliga självförtroendet.
Vi läser först om grundad teori och sedan får vi en föreläsning av Marie-Louise. I stunden blir saker och ting mycket klarare och jag känner att mina tankar har fått landa. Men sedan går tiden och jag är tillbaka i dimman. Vad var grundad teori nu igen??
Jag börjar från början. Den började i en tid av mycket uppror, när många olika revolt mot etablisimangenet hade nått kokpunkten. Jag tänker att det finns likheter i den tiden senare delen av 60-talet men vår tid. Jag ser många som är upprörda över politiken - som inte längre handlar för vårt bästa och utifrån demokratins grund av allas lika värde. Nu har vi en tid där dörrar stängs, miljön utarmas och individualiseringen är normen..... Kanske är det dags för en ny teori som kan hjälpa oss stå emot...?
Så återigen tycker jag att idén med en grundad teori låter ju bra. En teori som är grundad i "praktisk mänsklig handlande" är kvalitativt och exploratitivt är ju inte fel tänker jag eftersom det innebär att begrepp kan förändras under tiden som det beforskas. Och det är ju klart! Varför skulle det INTE göra det när man har med människor att göra? Vi förändras ju dagligen, becoming är ju konstant. Och det finns något som kallas "sensiterande begrepp" Att vi kan titta på något och bli medveten om att det vi tittar på förändras, är i omvandling. Vi skapar nya relationer med objektet som gör att vi får nya perspektiv och världsbilder. Det liknar ju konsten! Genom konsten får vi nya perspektiv och våra fördömmar blir ifrågasatta. Jag gillar skarpt att forskaren ses som del av en skapande process som aldrig kan ta slut och är aldrig klar. Precis som med konstnärliga processer så är ett verk bara ett avstamp i en oändlig process.
Grundad teori ville komma ifrån dualismens förenklade världsbild genom att se till människan handlingar. Det pragmatiska inriktningen ser världen som komplext och människor tillsammans skapar symboler som hjälper oss att skapa mening i vår omgivning. Detta gör vi genom ord, handlingar och allt är och ska vara intressant för en forskare att analysera. Problemet är förstås att det blir så ofantligt stort. Var ska det ta slut när man analysera alla dessa iaktagelser? Hur forskaren än gör, tänker jag, så blir det utifrån henns ontologiska position för annat kan vi inte göra. Vi kan aldrig ställa oss utanför det vi inte har erfarit eller se det vi aldrig har sett. Det finns en hel lista på koder som ska hjälpa en forskare se utanför dessa begränsningar och se hur forskningsobjekt formar sina svar utifrån sin egen postion och situation.Tid och plats har stor betydelse när man har med människor att göra. Hur ser det ut, vad har hänt precis innan, vad kommer att hända efter, vilka är med och vad har de för egna strategier för att klara av situationen. Så mycket mer...för att människor är så komplexa och alla våra symboliska handlingar är unika för varje individ och för varje enskild situation.
Och vad gillar jag allra bäst med grundad teori? Ju att ju längre bort saker verkar från varandra ju mer man kan lära sig.
Från mina anteckningar;
"Kreativiteten i att hitta likheter mellan mycket olika företeelser. Alltså en maximering av skillnader"
Jag blir snurrig att att tänka på allt som vi ännu inte har kopplat ihop som kan betyda att hela vårt sätt att se på människan och hur vi blir till förändras helt. Jag vill gärna leva för att se denna nya paradigmskifte.
Vi läser först om grundad teori och sedan får vi en föreläsning av Marie-Louise. I stunden blir saker och ting mycket klarare och jag känner att mina tankar har fått landa. Men sedan går tiden och jag är tillbaka i dimman. Vad var grundad teori nu igen??
Jag börjar från början. Den började i en tid av mycket uppror, när många olika revolt mot etablisimangenet hade nått kokpunkten. Jag tänker att det finns likheter i den tiden senare delen av 60-talet men vår tid. Jag ser många som är upprörda över politiken - som inte längre handlar för vårt bästa och utifrån demokratins grund av allas lika värde. Nu har vi en tid där dörrar stängs, miljön utarmas och individualiseringen är normen..... Kanske är det dags för en ny teori som kan hjälpa oss stå emot...?
Så återigen tycker jag att idén med en grundad teori låter ju bra. En teori som är grundad i "praktisk mänsklig handlande" är kvalitativt och exploratitivt är ju inte fel tänker jag eftersom det innebär att begrepp kan förändras under tiden som det beforskas. Och det är ju klart! Varför skulle det INTE göra det när man har med människor att göra? Vi förändras ju dagligen, becoming är ju konstant. Och det finns något som kallas "sensiterande begrepp" Att vi kan titta på något och bli medveten om att det vi tittar på förändras, är i omvandling. Vi skapar nya relationer med objektet som gör att vi får nya perspektiv och världsbilder. Det liknar ju konsten! Genom konsten får vi nya perspektiv och våra fördömmar blir ifrågasatta. Jag gillar skarpt att forskaren ses som del av en skapande process som aldrig kan ta slut och är aldrig klar. Precis som med konstnärliga processer så är ett verk bara ett avstamp i en oändlig process.
Grundad teori ville komma ifrån dualismens förenklade världsbild genom att se till människan handlingar. Det pragmatiska inriktningen ser världen som komplext och människor tillsammans skapar symboler som hjälper oss att skapa mening i vår omgivning. Detta gör vi genom ord, handlingar och allt är och ska vara intressant för en forskare att analysera. Problemet är förstås att det blir så ofantligt stort. Var ska det ta slut när man analysera alla dessa iaktagelser? Hur forskaren än gör, tänker jag, så blir det utifrån henns ontologiska position för annat kan vi inte göra. Vi kan aldrig ställa oss utanför det vi inte har erfarit eller se det vi aldrig har sett. Det finns en hel lista på koder som ska hjälpa en forskare se utanför dessa begränsningar och se hur forskningsobjekt formar sina svar utifrån sin egen postion och situation.Tid och plats har stor betydelse när man har med människor att göra. Hur ser det ut, vad har hänt precis innan, vad kommer att hända efter, vilka är med och vad har de för egna strategier för att klara av situationen. Så mycket mer...för att människor är så komplexa och alla våra symboliska handlingar är unika för varje individ och för varje enskild situation.
Och vad gillar jag allra bäst med grundad teori? Ju att ju längre bort saker verkar från varandra ju mer man kan lära sig.
Från mina anteckningar;
"Kreativiteten i att hitta likheter mellan mycket olika företeelser. Alltså en maximering av skillnader"
Jag blir snurrig att att tänka på allt som vi ännu inte har kopplat ihop som kan betyda att hela vårt sätt att se på människan och hur vi blir till förändras helt. Jag vill gärna leva för att se denna nya paradigmskifte.