Min onda höft
Jag hade en period när jag inte kunde springa på grund av en ond höft. Jag upplevde att jag tappade kontakt med mina inre tankar. Jag trodde att kroppen skulle läka sig själv men det gjorde den inte. Varje gång jag sprang efter ett uppehåll så kom det onda tillbaka. Jag gick på en fysioterapeut som gav mig övningar som skulle stärka musklerna kring höften så att jag fick större kontroll på höftens rörelser under löpningen. Jag trodde inte på det men gjorde övningarna. Efter två veckor kunde jag springa utan ont. Jag var överlycklig! Jag tänkte på hur löpningens "godhet" är beroende av kroppens förmåga att vara i löprundan helt och att kroppen "tar ansvaret" för löpningen helt och hållet så att tankarna frigörs. Som forskare och konstnär är jag ständigt i min kropp och mina tankar och känslor och ingen del av dessa tre saker kan separeras från de andra. Feminisktiska teorier, såsom feministisk poststrukturalism och även feministisk materialism (detta är nog poststrukturalistisk) ger mig en förståelse för varför det är viktigt att komma ihåg detta. Och att se det som en tillgång och inte en brist hos forskaren!