uponaroof.blogg.se

 

 

Man får inte ge sig för lätt. Förra gången blev inte som jag tänkte mig. Blev förvånad över min egen reaktion. Men herregud de gör ju fel! Det var förstås helt galet att tänka så. Jag lärde mig att det inte går att förutse vad deltagarna kommer att göra. NATURLIGTVIS. Och att det är deltagandet som är själva resultatet och inte resultatet i sig.

 

Denna gången var min tanke att alla skulle få lämna sina 'spår' på en liten porslinsskiva. Skivorna är delar av husen ( som kommer att prydda väggarna i galleriet) , som är arbetet som blev ett reslutat av ögats och örons  registrering av livet idag på Nya Zeeland. Jag tog med mig svart sand från stranden på NZ och vit glitter.

 

 

Deltagarna som jag har utsatt för dessa 'workshops' är människor jag känner och de ställer snällt upp- fast de kanske inte har lust. Men jag kan inte förvänta mig att folk jag inte känner kommer att vilja/våga/orka delta. Och då är också det ett resultat. Jag utsätter mig själv, de och galleriet för något som kanske aldrig hänt just där. Utanför galleriet händer livet. Innanför är det som en kyrkogård. Döda föremål ställda prydligt på rad med var sin liten epitaf. Att lära sig är att leva. Man kan inte leva och inte lära sig saker. Det går inte. Jag vill ta in livet i galleriet, jag vill sprida min glädje av att få skapa, att få arbeta med andras skapandet. De kanske inte vill men jag har i alla fall haft en vilja att dela med mig och genom en symbolisk handling skapat en liten oas för möten människor emellan. 

 

jag är inte säker på att det är svart och vit jag ska ge deltagarna att jobba med. Kändes för klassiska grafiskt och 'good taste' vilket jag inte är intresserad av. Jag tar med mig glitter av alla färger tror jag så det får bli som man själv vill. Svart och vit kommer ju finnas också som färger att välja ifrån.