Glädjedödare
Idag har jag haft ett facebook konverstion med några vänner som började med mitt irriterat inlägg om att mina grannars eviga högtryckstvätt av sina många bilar. Jag fick ett tips om att läsa Sara Ahmeds bok som heter "Happy Object".
Min kloka vän Thomas Laurien skrev så här om boken
'Enligt Ahmeds definition är högtryckstvätten ett happy object, men många gånger är det just dessa happy objects som bör ifrågasättas, och därför menar hon att fler borde bli "glädjedödare", i alla möjliga olika sammanhang...det är bara så som vi enlligt henne kan bryta ner dåliga strukturer.'
sedan skrev han
'Om jag tänker efter skulle nog Ahmed bara se högtryckstvätten som ett delobjekt. Det stora glada objektet är ju kontroll, renlighet, hygien osv...'
Vi fortsatt att diskutera hur man upplevs som glädjedödare om man själv väljer andra sätt att leva än de normativa. Som kring jul då det ska dukas fram så mycket kött och gör man inte det eller bara avstår från denna tradition då dödar man andras glädje.
Vi har själva friheten att bestämma hur vi handlar, vilka värderningar vi tycker är viktiga att upprätthålla och föra vidare till nästa generation. Hur vi påverkar jorden under vårt eget liv är en frihet som vi har. Vi kan välja mer än någon annan i hela världen skulle jag påstå. Men vi har ändå svårt att välja och stå vår våra val.
Jag gjorde en film där rena högar av porslin blir översvämmad av svart sand. Radio inslaget var helt slumpmässig mycket passande. Politiska val som öser över oss och försvårar för det enskillda självständiga handlandet
