Diaspora- att vara någonstans mittemellan
Jag har flera spår gående i mitt arbete. Men de hänger nog ihop ändå. Jag håller på hela tiden med att försöka hitta en balans mellan tillstånd...
...som att vara en keramiker som vill strunta i hantverket (modern/postmodern)
...som att vara Nya Zeelandare som bor i Sverige (diaspora som identitet)
...som att undra hur etik och estetik hänger ihop (etikens estetik?)
Jag har jobbat igenom dessa spår- en massa fösök att förstå. Här är bara några;
Jag har byggt hus av porslin. De är välbyggda, fungerande skulpturer för hemmet.
Jag har försiktigt och med stor möda skurit ut husets alla väggar igen. De blev enskillda plattor i vit, svart och gult.
Jag har staplat väggarna på varandra. Nu har de blivit nya hus - men nu kan husen ändras precis hur som hest, när som helst, av vem som helst. Ingenting är permanent. Ingenting är säkert och allt kan fördärvas.
Jag har hällt på svart sand som rinner över de skakiga husen. Sanden tar aldrig slut. Så snart man har sopat bort allt det svarta faller det ner på nytt ...
Jag tar kort på spåren som blir när jag lyfter plattorna....
