When we don´t see eye to eye
Ways of seeing, de är många. Här om dagen fick jag en riktig påminnelse om hur man kan see och uppleva saker och ting på så olika sätt. Samma dag som jag fick se de fruktansvärda modebilderna i bloggen (se sista inlägget) så kom denna bilden upp på min fb sida. Det är en concert affisch som gamal skolkompis, nummera musiker i Frankrike la ut.
Så här såg den ut;
Jag blev bestört och skrev direkt detta på hans wall. Denna kommentar tog han bort direkt men vi fortsatt ha en rätt hetsig diskussion om normer och bilder som upprätthåller dessa. Jag försökte argumentera att bilden bara förstärker normer och syn mannens våld mot kvinnor och i denna bild även har sexualiseras. Han har photoshoppat sitt eget ansikte i fotot och han menar att det är för att förlöjliga de dåliga skådespelare från denna B skrekfilm. Jag menade att hans ansikte med den ointellegenta ansiktsuttryck gör kvinnor till narr - han kommer liksom 'ned' till deras hjälplösa, fördummade, nivå. Han skrev ;
But there are always degrees and levels, and you can't lump everything together.
Men var det det jag gjorde när jag reagerade våldamt negativt till hans bild? Har inte han också valt att bara se saker från sitt eget håll?
Till slut erkände han att det var uppmärksamhet han ville åt och då sade jag att det skulle han få om det var det som var det viktigase för honom.
En vänninna till mig, en kvinna som arbetar som genuspedagog, var ett stort stöd under denna fb samtal. Hennes kommentar att 'man bör ändå ha någon slags etiskkompass som guidar oss i livet' fastnade på mig. Jag undrar vad som händer när människan inte orkar ha kvar den utan såter sig styras av helt andra sorters kompass. Som den som kräver uppmärksamhet och pengar till exempel. Vart är vi på väg då undrar man ju.