Normer som ger mig kalla kårar
I kursboken, Globaliseringens kulturer, är det genom poststrukturalismen att vi har kunnat se hur vårt språk är så nära kopplad till hur vi ser på samhället och hur vi förhåller oss till strukturerna och normer som finns innom den.
"språk såsom det utövas i sociala praktiker, genom vilka världen oupphörligen produceras och reproduceras"
och så fortsätter man beskriva hur Ferdinand Saussure började fundera på hur språket är ubbyggd av kontraster och skillnader och det är genom att se världen som 'antingen eller', dikotomier, att normer och värderingar skapas och upprätthålls. Så förstår jag det i alla fall.
Idag hittade jag på fb en blogg
http://hej.blekk.se/2013/03/12/maskulinitetsnormer-ar-ett-samhallsproblem/
där författaren visade hur den normaliserade våldet mot kvinnor finns i reklambilder. Denna är en av många;
Det var helt vidriga bilder på våld mot kvinnor. I bloggen står det ;
Vi har en dikotomi – manligt vs. kvinnligt. På grund av denna dikotomi är män begränsade till enbart ”manliga egenskaper”, krav och stereotypa attityder som i vissa fall är skadliga för dem och andra. Vi har en struktur där de med makt är män, män som tillåts definiera vad som är åtråvärt och dessa män blir därmed också vad andra män vill efterlikna. På grund av detta så har vi skapat en kultur där maskulinitetsnormer är ett samhällsproblem. Det är normer vi måste upplösa, utmana, förändra och ifrågasätta – för både män och kvinnors skull.
Hur ska vi använda oss av våra kunskaper om dessa strukturer, jag menar många av de fruktansvärda bilderna på bloggen är ju nutida.
På Wikipedia står det;
Karakteristiskt för den poststrukturalistiska metoden är dekonstruktion såsom den beskrevs av Derrida. I texter söks efter sprickor, motsättningar mellan vad som sägs och hur det sägs och falska binariteter (dikotomier).
Att bryta ned och se bortom ytan. Är det så man kommer åt denna visuella våld som vi möter varje dag? Jag klarar knappt av att se dessa bilder.