Genom staden
Igår tog jag Sophie på en lång promenad genom Göteborg. Hon är en väninna till min systerdotter och är i Europa för ett halvår på ett utbyte på arkitektlinje i Munchen. Jag berättade om staden för henne- om hur staden har planerats - det som jag kan. Jag ville visa henne det vackra och unika som jag upplever i Göteborg- det som inte är lik vårt hemland men är ändå fint och intressant. Jag kände mig lite stolt över Göteborg. Och jag var stolt över mig själv som kunde hitta en på trevlig promenad som innehöll lite natur, lite djur (älgarna ett måste), lite arkitektur, lite coola affärer, trevlig fik ...jag gick bara lite vilse en gång uppe vid älgarna men för mig var det en fantastisk bedrift! Men hon skrattade åt mig lite och sa att jag hon fattade att jag gick vilse i andra städer då jag knappt kunde hitta i min egen stad.
Jag fick syn på mig själv litegrann genom henne. Jag hittar i staden men kanske inte alltid med en gång. Jag måste liksom ställa om kompassen i huvudet hela tiden då den gärna vill rikta åt fel håll. Om jag känner starkt instinktivt att jag ska ta höger när jag går ur en affär så är det nästan alltid vänster jag ska gå. Jag ser inte detta som ett problem längre- det bara är så och jag är van. Jag stressar inte upp mig och jag tycker inte att det är så viktigt att alltid ha sten koll på var man befinner sig. Kanske det är därför jag klarar av att bo här och inte i mitt kära hemland. Jag är här och det finns alltid saker att ta in, bearbeta, använda. Min upplevelse av livet är inte beroende av en plats- alla mina upplevelser handlar om hur jag tar in det som händer just nu. Jag märker att när jag promenerar med andra att blir jag så upptagen av att titta omkring att jag ibland tappar fokus på samtalet. Men de flesta andra gör inte så och jag blir så förvånad. Jag kan inte låta bli att lägga märke till saker - jag skulle känna att jag var helt avstängd , avtrubbad, inåtvänd och det känns farligt för mig.Det händer att jag blir överstimulerad speciellt i nya städer. Inte undra på att jag går vilse! Jag är ju så upptagen med att ta in allt omkring mig att orienteringen hamnar lååångt ned på priorietringslistan. Jag går vilse men jag ser!!
Jag har ett jätte stort behov av att LEKA!
Jag får ge mig lov till att inte vara så allvarlig - i alla fall nu i början! Så säger jag till eleverna ju! Lek- se vad som händer!
Så nu leker jag med photoshop en stund. Jag vill lära mig mera om digitalbildbehandling. Kanske bara som skissverktyg. Det känns lustfyllt.
Idag blir det en lek tillsammans med en målning av en favorit konstnär, Yayoi Kusama.